"Vildhussen" - Målning av Bror-Erik Bergqvist

Två år tidigare hade hemmansägarna  i Ragunda och Stuguns socknar i Jämtland gett ett uppdrag värt 100 riksdaler till köpmannen och äventyraren Magnus Huss (”Vildhussen”) för att skapa en flottningsled utmed Indalsälven förbi Storforsen (numera Döda fallet).Sedan istiden hade isälvsavlagringar i Indalsälven byggt upp en ås (Remmen) som dämt upp  Ragundasjön och tvingat Indalsälven vika av i riktning mot Storforsen.

 

Forsen hindrade flottningen av timmer från Jämtland ned till Norrlandskusten och stora pengar stod på spel. Magnus Huss gav sig hängivet an uppgiften och lät vattnet från en intilliggande å kontrollerat erodera fram en kanal genom åsen. Det var åtminstone vad folk trodde.
 

Det befolkningen nedanför Ragundasjön och utmed Indalsälven 9 mil ner mot kusten inte visste var att den extrema vårfloden detta år hade gjort eroderingen av åsen mycket kraftigare än man räknat med. Under natten till den 7 juni nådde vårfloden i regionen ett maximum. De enorma vattenmassorna tryckte på och bröt plötsligt igenom den eroderade åsen.

Målning av Bror-Erik Bergqvist

 

På bara 2 timmar tömdes den 2,5 mil långa Ragundasjön. 300 miljoner kubikmeter vatten skapade en framrusande 20 meter hög flodvåg som i dalgångarna slet med sig allt i dess väg - sågverk, kvarnar, boskap,  boningsrum, lador, krono- och skatte laxfisken, redskapshus och båtar.  Den största naturkatastrofen i Sveriges historia var ett faktum.

 

 

EN AFFÄRSIDÉ TAR FORM 

 

Pehr Hellzén (1744-1811)

Sympatierna och hjälpinsatserna för den drabbade befolkningen blev en riksangelägenhet. Dock så var älven nu flottbar i hela dess sträckning. Matheseos Lector  och industrimannen Per Hellzén i Härnösand såg utvecklingsmöjligheterna och köpte på spekulation upp ett landområde i Wifsta inte långt från Indalsälvens mynning.

  Han skrev därefter ett brev, uppbackad av landshövding E.G. Lindencrona i Härnösand, till Konungen med en hemställan om att få anlägga ett skeppsvarv i regionen. Detta för att bereda den utarmade befolkningen arbete och understöd , för att ta tillvara timret som nu var tillgängligt uppåt Indalsälven liksom för att kunna biträda tillhandahållandet av skepp till Hans Kongl. Majts Örlogsflotta.

 

 

 

Hemställan bifölls och den 25 september 1798 undertecknade kung Gustav IV det privilegiebrev som gav Per Hellzén rätten att anlägga Wifsta Skeppswarfs Bolag.

Den uppstartade varvs- och rederirörelsen sjösatte två år senare sitt första fartyg, S/S Kronprinsen, som då var Sveriges största handelsfartyg. Fartyget kom så småningom att följas av ytterligare 65 handelsfartyg från varvets fartygsbäddar

 

Wifstavarf och Wifsta Varfs  Herrgård, som båda uppfördes efter Pehr Hellzéns egna ritningar, utvecklades till en industriell och kulturell centralpunkt i regionen.

När det gäller herrgården är många detaljer unika och välbevarade från det att den byggdes.

 

           

 

Ett exempel är kanonerna, gjutna på Erendals Styckebruk 1798, som står på herrgårdens terrass mot Klingerfjärden. Andra är de tidstypiska kakelugnarna och ytterdörrarna tillverkade av den framstående träsnidaren Pehr Westman (1757-1828).

 

 

 

Under de kommande åren expanderade verksamheten. Vinsterna från varvet och rederirörelsen investerades i ett omfattande skogsbestånd. Det intilliggande Timrå uppstod som ett komplementsamhälle till Wifsta Varf för att härbärgera brukets växande antal anställda med familjer. 

 

Sundsvallsregionen utvecklades till världens främsta handelscenter för trävaror. En egen sågverksamhet byggdes upp för både varvets räkning och för vidareförsäljning av virke som skeppades på egna kölar

 

      

Fartyg till ankars utanför Vivstavarv                                        Fartygen lossas på ballast nedanför herrgården 

 

Fartygen destinerades till världens alla hörn och återvände i ballast. Denna lossades i viken nedanför herrgården och kom så småningom att utgöra landremsan från herrgården och ner mot havet. 

 

Den park vi idag ser ner mot Klingerfjärden är således till stor del anlagd på landmassor från fjärran länder. Detta är förklaringen till att man idag finner många träd nere i parken som inte har sin naturliga uppväxtplats på de här breddgraderna och där samtliga träd är kartlagda och katalogiserade.

 

 

 

År 1906 togs Wifstavarf över av familjen Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank. Detta inledde en ny, framgångsrik och industridanande epok i Wifsta Varfs historia, som över tid kom att utveckla verksamheten till en av Sveriges största pappersindustrier.

Samtidigt genomfördes en genomgripande renovering av herrgården. I den tidens anda försågs den med en ny panel med en mer utarbetad våningsindelning och fönsteromfattningar. Sålunda ändrades t. ex. fönstrens rutindelning så att överdelarna fick smårutor i en mer nationalromantisk anda. Totalt finns 1648 fönsterrutor(som kräver sin regelbundna putsning) bara på huvudbyggnaden.

År 1909 flyttades brukskontoret från den östra flygeln till en ny och större byggnad mellan herrgården och varvet. 

 

Då Axel Wallenberg tog över som VD år 1916, byggdes flygeln i samband med ett bröllop om till en festlokal i nationalromantisk stil. Denna står fortfarande kvar i samma välbevarade skick och används också idag under sommarhalvåret vid större festligheter för upp till 80-talet personer.

 

Genom åren har många  kungligheter och andra prominenta gäster bott på Wifstavarf. Flera av gästerna har fått rum i herrgården uppkallade efter sig. Således kallas tre av gästrummen på övervåningen för Karl' XVs, Oscar II’s respektive Gustav V's rum.

Herrgården var också hemvisst för Häradshövding Marcus Wallenberg under hans regelbundna besök på Wifstavarf och i regionen. Också han har namngett ett av gästrummen.

Wifstavarf styrdes av familjen Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank fram till 1966 då Svenska Cellulosa Aktiebolaget tog över verksamheten.

 

 

 

Idag har herrgården övergått i privat ägo för att verka som en mötesplats för företag, myndigheter och organisationer. Herrgården upplåts enbart till ett företag eller organisation åt gången och erbjuder en unik och exklusiv miljö för möten och festligheter.

Omgivningen erbjuder än idag en välbevarad och unik bruksmiljö som har kvar sin ursprungliga utformning.

 

    

Varvets arbetarbostäder står kvar där de byggdes och hyrs fortfarande ut som bostäder.Den gamla brandstationen (spruthuset), står också kvar, men används idag som kapell. 

 

Wifstavarfs Historieförening har också utvecklat ett område intill kapellet och herrgården som idag representerar ett välbesökt friluftsmuseum.

 

Idag används herrgården huvudsakligen för enskilda företagsarrangemang, men har också genom åren arrangerat publika tillställningar, som t. ex . Robert Wells’ Rhapsody in Rock,  i parken nedanför herrgården.